Tänk på hur en Guinness eller liknande ölsorter känns i munnen. Sammetslen, och med ett tjockt, fylligt skum som du nästan kan äta med sked. Vad händer om jag berättar att detta inte längre är förbehållet irländska bruna pubar, utan nu är möjligt att göra hemma?
Anledningen till att denna typ av öl har den speciella konsistensen är på grund av något som populärt kallas beer gas. I motsats till vanlig CO2, som i de flesta fall används för att skapa kolsyra i öl, är beer gas en blandning av kväve (N2) och CO2. Tidigare har detta huvudsakligen varit tillgängligt för proffsmarknaden, och då i form av en stor cylinder med CO2, en stor cylinder med kväve, och dessutom en egen regulator för att blanda gaserna till rätt mängd innan det tillförs fatet. Med andra ord inget som är särskilt gynnsamt för en hembryggare som gärna brygger 25-50 liter i taget.
Det är därför vi nu med stor glädje och stolthet kan presentera beer gas i 21 ml patroner, som vi har utvecklat i samarbete med Liss. Dessa innehåller en färdig mix av beer gas, med 70 % kväve och 30 % CO2, beräknad huvudsakligen för hembryggare som tappar från fat. Dessa patroner har ett betydligt högre tryck än traditionella CO2-patroner, och vi har därför också utvecklat en egen regulator med manometer som passar dessa.
Användning av Beer Gas
Ölet kolsyras som vanligt med CO2 till önskad kolsyrenivå. Nitro stouts kolsyras oftast lägre än normalt, till exempel Guinness som kolsyras till 1,2 vol CO2. Koppla bort CO2, och montera på miniregulatorn med en 21 ml beer gas-patron. För att framkalla det riktiga skummet, är det mycket fördelaktigt att använda en stout tappkran med inbyggd creamer (en liten platta med små hål) avsedd för stout, eller en tappkran med stout spout eller english sparkler monterad. Justera trycket efter behov tills du får den önskade krämiga upplevelsen.
Med vår beer gas regulator speciellt framtagen för denna blandgas, kan du tappa upp till 2-3 bars tryck. Tapptrycket för exempelvis Guinness är ca 2 bar, men vi rekommenderar att börja runt 1 bar först, och sedan justera trycket tills du får önskad effekt. Detta är något man måste prova sig fram till, och kan variera utifrån ursprunglig kolsyrning, ölstil, temperatur, och självklart vilken tapplösning man har från fat till kran. En tappkran med inbyggd creamer kräver normalt högre tryck än vanligt för att ladda ölet med kväve när det tappas, men olika tappkranar beter sig olika.
Vilka ölstilar använder man Beer Gas för?
I utgångsläget tänker vi först och främst på stout och porter när vi pratar om servering av öl laddad med små bubblor av kväve. Men här finns utan tvekan fler alternativ och möjligheter. Vad sägs om en riktigt krämig NEIPA, wit, eller dunkelweisse som ett kreativt och spännande alternativ?
