Medan West Coast IPA härjade i USA i slutet av 90-talet och början av millenniet, med karamelltoner, citrus- och tallprägel, och IBU som gärna skulle vara tresiffrig, experimenterades det samtidigt med sena humletillsatser på östkusten (New England).
I januari 2004 lanserade bryggeriet The Alchemist det som anses vara den första New England IPA (NEIPA). Detta var ”Heady Topper”, som än idag har legendstatus inom stilen, och står som själva prototypen för New England IPA. Efterhand spred sig konceptet långsamt över östkusten, och här kommer välkända bryggerier som Hill Farmstead, Trillium, Treehouse, Other Half, Tired Hands, och många fler in i bilden. Idag hittar du nästan inte ett enda bryggeri som inte har en NEIPA eller tio i loggen.
Ölstilen är en vidareutveckling av den klassiska IPA:n, men skiljer sig ut med sin knallgula grumliga färg, sammetslena munkänsla, låga beska, och inte minst för att den är en ren smakbomb av tropiska frukter och citrus. De stora smakerna från humlen är flyktiga och bryts ner relativt snabbt. Denna typ av öl är med andra ord en färskvara som bör drickas relativt snabbt. Om du håller ölet kallt efter jäsningsprocessen, kommer det att hålla sig ännu längre.
Råvaror för NEIPA
Malt:
NEIPA kan bryggas på många sätt, men mest utbrett är en enkel basmalt (pilsner eller pale), en stor andel vete, och gärna flingad havre och vete. Dessa komponenter ger en sötaktig bas med smaker som påminner om ljust bröd, kex och honung, och med den stora andelen vete och havre blir det ofta mycket grumlig (hazy) vört av detta.
Vissa föredrar också en mer solid maltbas, där man till exempel använder maris otter eller golden promise för att ge mer smak och komplexitet i basen, eller lite specialmalt som till exempel biscuit eller carapils.
Humle:
Här är det fritt fram för humlehuvudena, och det är bara att välja och vraka. Man använder ofta humle med stora smaker av tropiska frukter. Tänk amerikanska varianter som Citra, Mosaic och Centennial, eller mer exotiska varianter som Galaxy och Vic Secret. Även om detta är humletyper som ofta har hög alfasyra (beska), ska detta i huvudsak tillsättas helt i slutet av kokprocessen (whirlpool/hopstand), och en god andel i torrhumling. Och gärna flera torrhumlingar vid olika tidpunkter, för att få fram olika smaker under jäsningsprocessen (double dry hop, populärt förkortat DDH).
Ofta tillsätts en del av humlen efter några dagar på jäsning, medan jästen är som mest aktiv. Med denna tillsats kommer humleoljorna att reagera med jästen, och vi får fram ännu mer djup och smaklager tack vare fenomenet biotransformation.
Jäst:
Även om WLP001/US-05 och WLP013/S-04 är enkla och säkra val för NEIPA, har efterfrågan på jästtyper som passar denna stil vuxit enormt. Idag har vi en mängd fina jästtyper som inte bara framhäver humlen till det yttersta, utan också bidrar med sina egna fruktiga smaker för att balansera det hela. Jäst som är speciellt utvald för NEIPA och andra hazy ölstilar kommer också att hålla sig i suspension, vilket betyder att ölet blir ännu mer hazy (grumligt).
Vermont Ale från The Yeast Bay är isolerad från en (okänd) populär dubbel IPA från nordostkusten, och är ett säkert kort här. Se även på WLP066 som är ett spännande och populärt alternativ.
Om vi ska titta på torra jästtyper finns det också bra val här, som till exempel Lalbrew New England, Lallemands Verdant IPA och självklart den klassiska S-04 från Fermentis. Här är det helt enkelt bara att prova sig fram.
Glöm inte vattnet!
Om det finns en ölstil som verkligen drar nytta av en korrekt vattenprofil, så är det NEIPA. Rätt justering här kommer att låta humlen skina ordentligt och ge en sammetslen munkänsla. Kolla gärna in vår artikel om vattenjustering för att komma lite mer in i detta ämne. Hur man vill gå tillväga här är både omdiskuterat och, inte minst, baserat på personliga preferenser, men de flesta föredrar att låta kalciumklorid stå i spetsen. Om du använder Brewfather finns det några fina vattenprofiler för NEIPA som kan rekommenderas som en startpunkt, och sedan kan du prova dig fram efter egen smak.
Undvik att få oxiderad NEIPA
Var också lite uppmärksam på att NEIPA kan vara lite krävande att brygga, främst på grund av stor risk för oxidering. Då går vi från en läcker, gul tropisk humlebomb, till ett brunare färgspektrum. De mäktiga smakerna från humlen blir mycket nedtonade, och du får snarare smaker som påminner om våt papp. Det bästa du kan göra för att undvika detta är att använda Corneliusfat.
Om du kolsyrar på flaska kommer syret som finns kvar i flaskan när du korkar den att räcka för att påverka och pressa in syre i ölet. Du kan absolut buteljera NEIPA om den ska drickas upp inom ett par veckor, men något särskilt längre än så kan bli problematiskt. Undvik också allt plaskande och rörande i ölet efter jäsning, till exempel med en hävert, röra ner sockerlag, eller för mycket fall vid överföring från jäskärl till fat. Den bästa lösningen kommer att vara en sluten överföring till fat, och här finns det flera sätt att göra detta på utifrån vilken utrustning du har.
NEIPA – din nästa brygd?
När allt kommer omkring är detta en helt fantastisk ölstil, som exploderade på marknaden för några år sedan och sedan dess har krävt sin plats. Detta är också en väldigt fin stil om du har frysen full av humlerester som ska användas upp, med tanke på att det går åt relativt stora humlemängder till denna. Eller utnyttja mängdrabatt (20 %) på alla våra humletyper vid köp av 5 stycken eller fler, och använd våra fräschaste vakuumförpackade och frysta humle.
Kort sagt är detta en stil du verkligen kan leka med, om du älskar humlejuice!
I vårt stora sortiment av allgrain ölkit och fresh wort kits har vi självklart många New England IPAs att välja mellan.
|
 |
